Tänk om...

Tänk om man kunde operera in en liten liten kamera i alla människors ögon, och spela in dag som natt. Tänk om man kunde koppla detta till glädjemätare som stänger av och på videon. Vad fantastiskt det skulle vara att se alla dessa tillfällen när okända personer är fantastiskt lyckliga! Tänk alla dessa som man annars inte alls förstår sig på, eller som man inte alls tror är lyckliga någonsin! Tänk om man kunde få se i vilka ögonblick dom är lyckliga! Jag tror att det skulle kunna ge alla en gnutta hopp för mänskligheten, och en djup förståelse för andra människor!

När är du lycklig?

subversive cross stitch: pussy got me dizzay

subversive cross stitch: pussy got me dizzay

Futurama: Home Sweet Goto 10 Pattern

Futurama: Home Sweet Goto 10 Pattern

What to make out of this...

Jord på sovrumsgolvet
Mattorna gömda i garderoben
Sängöverkastet slängt bakom dörren tillsammans med strykbrädan
gästsängen "tillruffsad"
jord på extra-hårddisken vid datorn
min philondendron-planta slokar, och är flyttad från sovrummet (genom vardagsrummet?) till köksbordet
klösmärken på väggarna
romflaskan flyttad (men oöppnad!)

/Somnambulism den förskräcklige

Helsingfors

Det regnar här i helsingfors, och jag är bakfull. Mitt bankkonto visar att jag har köpt dubbla long-island-icetea hela natten. Min värd steker ägg och bejkon, och jag luktar fortfarande tjära efter gårdagens bastu.
Jag är och hälsar på min vän Guffe, som jag träffade i Indien i vintras. Han är en jättetrevlig svensktalande finne (6% av invånarna har finska som modersmål i finland), och är en mycket duktig fotograf. Roligt också att han fotograferar för finska stureplan.se, (vanilla.fi), och känner alla dörrvakter i Helsingfors, vilket underlättar när man drar runt i det finska nattlivet.

Den finska natten är ljummen, och man cyklar till krogen för att undvika den 200meter långa taxiköerna(!!!). Det blir mörkt ca en timme, och är dagsljust och blå himmel när man cyklar till krogen vid 12-tiden, och himmeln är rosa när man cyklar hem! Underbart!

Åhus strand en påskdag

Tidlösa maskiner

Jag tog just från min gamla hp48 fickräknare. Min gamla vapendragare hälsar mig med texten 'recovering memory', varpå jag får ändra tiden från 1993 till 2007. Den klagar oroligt på att året är ogiltigt, och jag förstår att det måste varit ett hårt upptalmande för min vän. Vad som slår mig är också att det var mycket längesedan jag knappade in ett datum till en maskin. Oftast vet maskinerna redan vilket datum det är, och ibland kan dom läsa klockan redan från födseln. Direkt via en trådlös navelsträng! Är det så att vi släppt kontroll över tiden? Det kanske inte är datorerna som blir snabbare...

Bad gastein with my new colegues

Sun and newly fallen snow!

I'm back in Sweden, and my dear brother and i going to the alps

Leaving India or returning home?

Just a few hours left before I leave India...Earlier today I collected 200 printed pictures from my journey, and as I waited for a friend outside a restaurant here in Mumbai, I flickered through some of them. They were all mixed, and in no seemingly order. The first one was a picture of me, Stefan and Malle crossing the rainy cold border between Nepal and Tibet. The next picture was of me enjoying the sunset from a hammock in Goa in my underwear. Feels like I'm browsing the chapters of a book written ages ago. Memories comes back, and I feel that this journey has been a truly unique experience, which I wish everyone could have.I know also that I've been very lucky with all the wonderful people from around the globe that I've had a chance to get to know. It feels good to know that I carry small pieces of them with me home to Sweden. It is fortunately for me is that ideas and meme's are not very heavy, because my bags are already overweighting on 35kg with all the clothes from Tibet and presents and stuff that I simply couldn't resist buying... ;-)And oh, yes, I didn't tell you about "Le grand finale" of my journey... I spent a week in Auroville! For you who doesn't know about Auroville, here are the links:
http://en.wikipedia.org/wiki/Auroville
In short, Auroville is a universal village, founded in the sixties, to realize human unity. It has around 2000 inhabitants (30% Indians, 15% French and 15% German), and might be the most progressive society in the world. Auroville is a unique place for people interested in areas like ecology, renewable energy sources, meditation, experimental architecture, collective yoga, art and alternative medicine.First thing that happened on arrival was that I almost lost my mind. It was hot and sunny, all the Guesthouses were full and I had 30kg backpack. I walked around randomly and was almost out of hope when a gray-haired hero comes to my rescue. His name was Manfred, and he offered me a ride to his place, and to stay in a bamboo tree-house in his garden! Manfred, as it turns out, is a retired German cryo-physicist, and has lived in Auroville for 13 years. I stay in the hut for a week, trying to help Auroville's researchers with their computers, and attending interesting lectures about human evolution, problems and solutions on climate changes, collective yoga, karma and architecture. It is all very inspiring and what strikes me is the optimism and ego-free spirit that grows in this society. Everyone seems willing to help you, and have time to discuss with you! In Auroville I also meet Amos, who is a German artist and singer who arrived Auroville just a few days before me. He is planning to spend 6 weeks in Auroville, trying to create texts for the music which he creates with the laptop and recording-equipment he brought with him. I will never forget one of the nights in his tree-house, when we were recording sounds and trying out the effects of his kaos-pad. We were the high-tech monkeys! ;-)
See you all soon!