Jag I morse kvittrade fåglarna i träden, när jag gick längst Wranglerstrasse mot S-bahn Schlizliches tor. Ljuva dofter slår emot mig när jag passerar ett av de turkiska bagerierna som man ser överallt här i Kreutzberg. På kvällarna har jag njutit av att prova på kvarterets exotiska krogar. Alsass-mat består av stora pankakor med honung, valnötter, roukola och timjan på! Fantastiskt gott i en enkel miljö. Alla ställen här känns mänskliga och organiska, precis som gatorna. Slitet och ruggigt, men hjärtligt och innerligt. Människorna tittar på varandra, och ibland skämtar dom lite på tunnelbanan. Det är stor skillnad mellan stadsdelarna, men såfort man går på U1'an på WarshauerStrasse, så möts man av något mänskligt. I onsdags var jag trött och kände mig lite ensam i den stora staden. Då plötsligt sitter en punkare och spelar guitarr på golvet i t-banan. Han har en fantastisk röst och sjunger på tyska. Sången handlar om kärlek, och hans lilla hund ligger ihoprullad bredvid honom på golvet, och sover. Jag lägger en slant i hans mugg, och vill egentligen säga tilll honom att han är fantastisk, men han är för upptagen med att sjunga...
Jag pendlar 1 timme ut till Potsdam varje dag. Det är lite väl länge, men det är iallafall bara ett byte. Jobbet ute i Potsdam är utmanande, och spännande. Nu när första veckan är avklarad så är jag mycket nöjd. Har lyckats rätta min första bugg, och börjat komma in i att prata tyska. Det mest anmärkningsvärda är hur noga tyskarna är med att reda ut saker och ting. Ingenting lämnas öppet i en konversation eller i en rellation. Tycker man något, eller känner något så säger man det rakt ut. Inga konstigheter! Lite ovant, men jag har snabbt funnit mig i det, och känner att det ger en stor trygghet i att man aldrig behöver fundera över om man gjort rätt eller fel, eller vad man "borde" göra. Förväntningarna är uttalade, allt förklaras tydligt och ingående, och alla vet var alla befinner sig. Regler och förordningar, men innanför alla formaliteter finns också mycket frihet till möten mellan människor. Följ sederna och alla blir trygga i mötet.
Jag har även hittat en ny Zendo (ett Zen-buddistiskt meditations-tempel). Strax utanför Berlin ligger det i ett litet hus som gränsar till skogen. Zen har två läror: Soto och Rinzai, där Rinzai-skolan stammar från den japanska samurai-kulturen, och är mycket strikt. Jag hade kontaktat templet innan jag flyttade, och de välkomnade mig att delta på torsdagen, vilket jag också gjorde. Jag fick en 30-minuters introduktion till Zendon's tradition, och sedan fick jag delta i en japansk the-cermoni, med påföljande meditation. Det är en mycket sträng och krävande skola, med mycket cermonier, regler och seder. Men även här finns detta av en anledning. En fantastisk timme av meditation i totalt lugn atmosfär med mycket erfarna meditatörer iklädda traditionella japanska rinzai-dräkter. Verkligen en upplevelse! På lördag skall jag besöka dem igen, då de firar 30års-dagen för öppnandet av Zendon.
Nu skall jag på ett svenskt 30-års kalas i Prenzlauer-berg. En vän till en vän hemmifrån Malmö fyller år, och jag känner iofs ingen där, men det lär jag väl göra.... Vi får se vart det slutar i Berlins spännande uteliv! ;-)
Viele Grusse
/Marcus
